Buskrosor är benämningen på moderna rosor som vanligen blir högre – oftast mellan 1-2 m – och buskigare än rabattrosorna, men som bekant, ingen regel utan undantag. För att listas under denna benämning menas ibland att rosen ifråga skall vara återblommande/remonterande och icke återblommande buskrosor, hybrider såväl som arter, skall listas under benämningen Parkrosor, vilka vanligen blir både högre och bredare. Rosor under dessa båda benämningar kan ofta betraktas tillhöra ett standardsortiment. Sorternas ursprung och härstamning varierar av naturliga skäl avsevärt.

Beskär under vinterhalvåret, helst inte senare än då björkens blad är stora som musöron. Engångsblommande sorter föryngringsbeskärs genom att en eller annan gammal grov gren skäres hårt ner, för att få nytillväxt från buskens bas och därmed blir inte busken kal nertill. För övrigt beskärs de för att hålla önskad form.

De återblommande sorterna kan beskäras mycket hårt och radikalt om så önskas, eller föryngringsbeskäras genom att de äldsta och grövst grenarna skärs hårt tillbaka, samt grenar av varierande ålder beskärs enligt tripp, trapp, trull-metoden, d.v.s. någon gren kapas strax över marken, andra lite högre upp o.s.v. 

De engångsblommande sorterna är mindre näringskrävande än de återblommande och behöver därför bara gödslas i undantagsfall. De återblommande/remonterande kräver betydligt mer näring och bör därför grundgödslas med naturgödsel under senhösten då rosorna slutat växa. Detta kompletteras under sommaren med handelsgödsel, typ NPK, eller med speciell rosgödsel och kanske än viktigare med PK-gödsel på eftersommaren och hösten.

Härdigheten varierar mycket mellan de olika sorterna, vanligen är de s.k. parkrosorna, de engångsblommande, betydligt köldtåligare.