Rosa x centifolia, som på svenska ibland kallas hundrabladsrosor eller mormorsrosor. Sorten tros ha uppstått i Holland i slutet av 1500-talet, möjligen är den betydligt äldre. Under 1600-talet förädlade holländarna fram omkring 200 namnsorter. Vissa uppgifter säger att namnet lånats av romarnas Rosa ’Centifolia’, som emellertid anses ha varit en damascenerror. Centifolierosorna användes ofta vid blomster-måleri.

Buskarna blir oftast 1-1,5 m höga med något glest växtsätt och ofta bågböjda grenar. Taggarna är vanligen borstlika av varierande både i form och storlek. Bladverket är medelgrönt till mörkgrönt, något matt och ofta hängande, småbladen är vanligen stora och runda. Blommorna som framkommer i mindre klasar är vanligen välfyllda och stora, ibland nickande av sin egen tyngd, och har en sötaktig doft. Blommar från slutet av juni till slutet av juli. Bildar sällan eller aldrig nypon.

Beskär genom att gallra bort de äldsta och grövsta grenarna, årsskotten kortas av med minst en tredjedel och sidoskott kortas in så att endast 3-5 ögon lämnas kvar. Beskär under vinterhalvåret, dock ej senare än då björkens blad är stora som musöron. Härdigheten är god och sorterna är normalt inte näringskrävande, varför de bör gödslas sparsamt.