Som grupprosor är floribunda- och polyantharosorna oöverträffliga. Dessa båda rostyper kallas ibland för ”klasblommiga-” eller ”bukettrosor” och då förstår man också att deras blommor framkommer i, antingen större eller mindre, klasar. Deras ursprung, eller snarare utveckling, är inte helt klarlagt men polyantha-rosorna lär ha kommit fram genom korsningar mellan främst Rosa multiflora och kina-rosor och/eller te-rosor. Den första polyantha-rosen, ’Pâquerette’, introducerades 1845 av den franske rosförädlaren Guillot. Polyantha-rosorna blev snabbt populära tills fram på 1930-talet, då floribunda-rosorna gjorde entré och tog över denna roll. Floribunda-rosorna kom fram efter korsningar mellan polyantha-rosor och tehybrider. Framför allt har Poulsen Roser i Danmark förädlat fram många mycket fina floribunda-rosor, vilka blivit känd över stora delar av världen.

Polyantha-rosorna har ett tätt växtsätt med upprätta till svagt bågböjda grenar och blir vanligen 40-80 cm höga. Taggarna varierar i form, utseende, storlek och mängd mellan de olika namnsorterna. Även bladens form och storlek varierar också, medan färgen vanligen är medelgrön till mörkgrön, matt till glänsande och oftast något läderartade i sin struktur.  Blommorna som vanligen är halvfyllda till fyllda och förhållandevis små, sitter i klasar i toppen på årsskotten. Doften är vanligtvis svag, men såväl helt doftlösa som sorter med starkare doft finns. Bildar sällan eller aldrig nypon.

Beskäres hårt, 5-10 cm över markytan, strax över ett ytteröga. För maximal blomning skall blommor, eller rent av hela blomklasar klippas av  då de är överblommade. Grundgödsla under senhösten då rosorna slutat att växa och komplettera under sommaren med handelsgödsel, typ NPK, eller med speciell rosgödsel.

Floribunda-rosorna har vanligen ett tätt och upprätt växtsätt med svagt bågböjda grenar och blir oftast mellan 60-90 cm höga. En del blir högre och kraftigare och då föres dessa under buskros-gruppen, vars höjder ligger omkring 1,5 m. Taggarna varierar mycket i form, storlek, utseende och mängd mellan de olika namnsorterna. Bladverket är vanligen medelgrönt till mörkgrön, oftast glänsande och läderartat, medan unga blad och skottspetsar inte sällan är rödtonade. Blommorna som oftast är halvfyllda till fyllda är vanligen samlade i stora klasar i toppen av årsskotten. Doften är vanligtvis svag, men såväl doftlösa som tämligen starkt doftande sorter förekommer. Bildar sällan eller aldrig nypon.

Beskäres som polyantha-rosorna.

Sortera på
Sida 3 av 3
Resultat 49 - 53 av 53

Floribunda & Polyantha

Sida 3 av 3