Gruppnamnet klätterrosor är inget annat än just ett gruppnamn, under vilket vi här samlar alla starkt rankande rosor. Klätterrosorna är inga klängväxter i ordets bemärkelse, eftersom de inte har några egentliga klängen eller annat att klättra med, utan i stället för att komma upp i ljuset, vilar eller stöttar sig mot buskars och träds grenverk. Till viss del kan vissa sorter haka sig fast med sina taggar och kallas därför ibland hakklättrare. Under gruppnamnet har vi valt att föra samtliga klätterrosor, såväl småblommiga som storblommiga, remonterande som icke remonterande och moderna som gammaldags starkt rankande rosor, med varierande ursprung och härstamning. Då förädlingsarbetet under årens lopp har varit minst sagt intensivt, har hybridiseringen och också blivit total, d.v.s. uppblandningen av de olika arternas och typernas egenskaper har gjort att gränserna för grupptillhörighet mer eller mindre suddats ut. De flesta torde dock ha sitt ursprung i Rosa multiflora och Rosa wichuraiana som korsats med hybrider från olika grupper. 

Växtsättet, liksom taggar, blad, blommor, doft och blomningstid varierar väldigt mellan de olika namnsorterna. Även höjden varierar, från ca 2m upp till 10 m och ibland högre.

  Beskär under vinterhalvåret genom att gallra ur gamla grova grenar och för att hålla önskad form på busken. Även grenar av varierande ålder bör beskäras efter tripp, trapp, trull-metoden, d.v.s. någon gren skäres strax över marken och någon lite högre o.s.v. Detta göres för att få en nytillväxt från basen och därmed blir inte rosen kal nertill, samt att blomningen blir mer fördelad över plantan. Grundgödsla under senhösten då rosorna slutat växa och komplettera eventuellt under sommaren med handels gödsel, typ NPK, eller med speciell rosgödsel. För remonterande sorter rekommenderas PK-gödsel på eftersommaren och hösten.