Gruppen namngiven efter arten Rosa pimpinellifolia, som fanns i kultur redan på 1500-talet och har fått sitt namn för att dess blad påminner mycket om bladen hos pimpinell, Sanguisorba minor, som är en perenn medicinalväxt. Rosa pimpinellifolia, tidigare känd även under namnet Rosa spinosissima, växer vild över stora delar av Europa och ända bort till västra Asien och nordvästra Afrika. På 1790-talet hade man i Skottland börjat introducera nya sorter, som framkommit främst genom selektion och i mitten på 1800-talet fanns det omkring 200 namnsorter. Pimpinellrosorna tappade dock i popularitet när kinarosorna och andra återblommande sorter introducerades under senare delen av 1800-talet.

Gruppen består vanligtvis av stora och kraftigväxande buskar, vars grenar är upprätta till bågböjda och tätt beklädda med borsttaggar, särskilt vid basen. Bladverket är pimpinellikt, d.v.s. det är uppdelat i många småblad, mörkgrönt till färgen och många sorter får vacker höstfärg. De enkla till tätt fyllda blommorna sitter i mindre klasar eller som enstaka och varierar i storlek. Blomningen varierar från början av juni till mitten av juli, ett fåtal remonterar. Doften varierar också, från svagt till starkt och mycket friskt. Vissa sorter får rikligt med nästan svarta nypon.

Beskär för att behålla formen och föryngringsbeskär när så erfordras genom att gallra bort gamla grova grenar, långa årsskott kortas av med minst en tredjedel. Oerhört härdiga och anspråkslösa. Gödsling erfordras som regel aldrig.