Gruppen har fått sitt namn efter Rosa x portlandica (’Portlandica’), som lär vara en korsning mellan Rosa x damascena bifera ’Quatre Saison’ och ’Rosa gallica’ Officinalis’. Övrig historia är höljd i dunkel men sorten har troligen framkommit runt mitten av 1700-talet. Det var framför allt fransmännen som förädlade fram dessa rosor och gruppen hade sin storhetstid under senare delen av 1800-talet då det fanns omkring 150 namnsorter att tillgå. De fick dock en stor konkurrent i remontantrosorna, då dessa introducerades i slutet av 1800-talet.

Buskarna blir oftast 1-1,5 m höga och har ett tätt och vackert växtsätt. Egentliga taggar är mycket få medan borsttaggar förekommer i betydligt rikligare mängd. Bladverket är vanligen något läderartat, nästan matt och medelgrönt till mörkgrönt. Blommorna som framkommer i mindre klasar, är vanligtvis tätt fyllda och starkt doftande. Blomningen börjar som regel i månadsskiftet juni/juli och håller på till långt fram på hösten.

Beskär under vinterhalvåret, dock inte senare än då björkens blad är stora som musöron. Beskär genom att gamla grova grenar gallras bort och de långa årsskotten kortas av med minst en tredjedel och sidoskotten klippes in så att endast 3-5 ögon lämnas kvar. Under sommaren bör blommorna rensas bort så snart de börjar vissna, plus två till tre av de närmast under sittande bladen, för att främja ny knoppsättning hålla busken kompakt. Grundgödsla på senhösten då rosorna slutat växa och komplettera med en giva handelsgödsel, typ NPK, under sommaren och gärna en giva PK-gödsel på eftersommaren.