Rosa x bourboniana, härstammar från en spontan hybrid mellan en damscene- och en chininsisros, som uppstod på ön Ile de Bourbon (Réunion) och upptäcktes av den franske botanisten Bréon år 1817. Frön sändes till Frankrike där ett livligt förädlingsarbete resulterade i ett snabbt växande antal bourbonrosor. Omnämnda hybrid lär enligt obekräftade uppgifter ha varit känd redan före 1817 under namnet ’Rose Edwards’ eller ’Rose Edouard’.

Stora variationer i växtsätt och höjd, blomningstid och –form, förekommer mellan de olika namnsorterna, en del är kraftigväxande med mer eller mindre bågböjda grenar medan andra är betydligt kompaktare i växten. Flertalet blir 1,5-1,75 m höga och taggarnas antal och utseende är också skiftande och en del helt tagglösa. Det medelgröna till mörkgröna bladverket är vanligen läderartat, matt till glänsande. Blommorna, som oftast är mycket väldoftande, framkommer i större eller mindre klasar och många sorter är återblommande. Sorterna är vanligen mycket rikblommiga, härdigheten är god och vissa ger även nypon.

Beskär genom att gallra bort de äldsta och grövsta grenarna, årsskotten kortas av med minst en tredjedel och sidoskott kortas in sås att endast 3-5- ögon lämnas kvar. De remonterande sorterna kan beskäras betydligt hårdare och då rekommenderas, tripp, trapp, trull metoden. Beskär under vinterhalvåret, dock inte senare än då björkens blad är stora som musöron. Sorterna är något näringskrävande, framför allt de återblommande, varför de lämpligen grundgödslas med naturgödsel på senhösten då rosen gått i vila.